När man börjar undervisa med Web 2.0 metoder så måste man våga tänka om också och inse att det inte bara handlar om att lägga ut sina PowerPoint på nätet :) I Education for a digital world visar man bland annat på forskning om att föreläsningar inte fångar eleverna på nätet på samma sätt som det kan göra i ett klassrum. Vi som pedagoger får börja tänka i lite nya banor och det kan ta lite tid att komma ur invanda hjulspår. Att eleverna får skapa och samarbeta är två saker som återkommer på flera ställen där man läser om Web 2.0 och nya undervisningsmetoder, t.ex. i Blooms omarbetade taxonomy. Att skapa 2.0 kurser som uppmanar till kreativitet och samarbete kan hjälpa pedagogerna att komma ur rollen som föreläsare. "In a 2.0 course, instructors will no longer be able to rely simply on presenting material; they will be involved in a mutually stimulating, dynamic learning environment." (Education for a digital world, s. 15)
Samarbetet får dock inte släppas iväg för långt för då finns risken att det blir anarki eller att gruppen lär sig fel saker.
I samma skrift pratar man också om vikten av reflektion, precis det vi gör i den här kursen. För varje inlägg som man skriver här så börjar jag sakta inse vitsen med reflektion ;)
Håller med dig om att samarbetet mellan eleverna inte får leda till att eleverna lär sig fel saker. Man måste kanske som lärare fungera som en observatör och handledare i denna sortens undervisning. Få eleverna att reflektera över hur de använder verktygen och varför.
SvaraRadera